hipkid

Misstänkte att jag gråtit slut på mitt gråtkapital, har varit hård som sten nu i flera veckor. Jag gråter inte av hemlängtan, inte av misslyckande, inte av ilska och när jag inte ens kunde gråta till SATC eller Spårlöst funderade jag på att söka hjälp. Men jag grät idag. Som en kalv efter mat. Trodde collegefesten på onsdag gått förlorad, att jag rört ihop det för allesammans. FUCK. ME. Men det löste sig, bara för att "det går bra nu."

Btw, skönt att inte gråta. Made of stone. Antar det är PP:n inom mig ;)
/Anna